lördag 25 april 2009

VSF backade i kårvalet men ändå ett bra resultat

Kårvalet i Växjö är nu avslutat och tyvärr blev resultatet för VSF sämre än föregående år även denna gång. VSF fick drygt 70 röster mot förra årets dryga 80 röster, samt 6 mandat i fullmäktige mot förra årets 9 mandat. Men om man räknar i förhållande till antalet kandidater på listan, två detta år mot sju förra året, så gjorde vi faktiskt ett mycket bättre val detta år. Så allt hänger ju på hur man räknar. Vi fick i alla fall in alla våra kandidater, två kamrater, vilket bara är positivt. Något som också är glädjande är att Moderata studenter inte gjorde ett särskilt bra val med 4 mandat i fullmäktige mot socialdemokreternas 13. Ett stort grattis till Demos med andra ord för ett lyckat kårval. Jämför man sedan med rikssnittet så ligger ju vänstern ändå bra till med nästan hälften av rösterna mot vad Socialdemokaterna fick och 50% mer än Moderaterna. Inte illa. Valdeltagandet steg med 0,25% vilket naturligtvis också är bra. 

Så tack alla ni som la er röst på VSF Växjö, ni lär inte bli besvikna.

/AF

onsdag 15 april 2009

Konkurrensutsatt pedagogik

Det finns mycket att säga om privatskolor (eller friskolor som den vackrare omskrivningen lyder), allt från klassperspektivet till ekonomiska intressen inom utbildningsväsendet. När jag satt och tittade på Utbildningsradions I love språk här om dagen kom jag till ytterligare en insikt. 

Under dagens avsnitt satt två pedagoger och kom med tips på hur man som lärare kan göra undervisningen mer intressant. Mot slutet frågade programledaren hur vanligt det är att pedagoger kommer med tips åt varandra, något som de två lärarna stolt sa var ett vanligt förekommande. 

Jag ställer mig tveksam till att denna delning av information och kunskap är möjlig i en konkurrensutsatt utbildningsmiljö. Skulle ett företag delge sina affärshemligheter till sin konkurrent? Här kan vi alltså se ett direkt lidande på utbildningens kvalitet. Pedagogiken och hela utbildningsväsendet stärks av att lärare delar med sig av sina metoder och sin kunskap, något som alltså förhindras av den konkurrens som borgligheten talar så hjärtligt om. 
  
/JD

söndag 12 april 2009

Kårval!

Kamrater, ni glömmer väl inte att rösta i kårvalet? Kårvalet pågår mellan den 21:a och 23:e april, men det går faktiskt att lägga en röst redan nu på Kårvalet.se. Där skriver du in ditt personnummer tillsammans med ditt Mecenatkortnummer, väljer kårvalet Växjö, och sedan lägger du din röst på den enda socialistiska och feministiska listan vid Växjö Universitet: VSF!

/ AF

fredag 3 april 2009

Angående Gustav Fridolins bok om 80-talisterna

I DN publicerades det i dag en artikel med Gustav Fridolin i samband med hans nya bok Blåsta. I artikeln pratar han om myten om den kaxiga och självsäkra 80-talisten, som visade sig bli ett offer för den otrygga nedmonteringen av välfärden under 90-talet. 

Gustav Fridolin är före detta riksdagsledamot för miljöpartiet och när han valdes in var han den yngsta ledamoten någonsin i riksdagen. Inspirerad av Birger Schlaug gick han in ett parti som i min mening var ett helt annat än vad det är i dag. 

Jag föddes själv i slutet av 1989, nästan lite symboliskt in i nedskärningarnas 90-tal. Det som skiljer min uppväxt från Gustavs är vår åldersskillnad. Även om det bara är ett par år, så var Gustav gammal nog att se nedskärningarna eftersom han hade kunnat se det som var innan. Själv är jag inskolad i att montera ner välfärden. Mitt liv började med att försämra skolan och omsorgen och istället ”satsa på sig själv”, en fras som om något snarare satt spår i den otrygga 80-talisten. Men 80-talisten satsar inte på sig själv och skiter i andra för att den vill, utan för att den måste. När otryggheten råder och risken att falla utan skyddsnät finns runt hörnet, avskärmar vi oss från de som har det sämre för att över huvud taget orka. Nästa dag kan det vara vi som står utan jobb och hem. 

Men det är just den rädslan vi måste övervinna för att nå en förändring. Vi måste våga vara solidariska, även om det bär emot. För när vi väl har vågat trotsa vår rädsla och börjar arbeta tillsammans, tar vi det första steget mot att utplåna otryggheten. 

/ JD

torsdag 2 april 2009

Den studiesociala utredningen

Som ni som alla säkert redan vet vill regeringen göra högre studier till en klassfråga. Av denna anledning finns följande debattartikel att läsa hos Smålandsposten, skriven av ordförandena för VSF Växjö och S-studenter i Växjö:

------------

Nedslående läsning angående studiemedelsberättigandet

I veckan överlämnades ett betänkande till högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg med föreslagna åtgärder för att förändra landets studenters studiesociala situation. 

Redan nu har information kring utredningen läckt ut och lett till en intensiv diskussion bland studerande. Alla vi studenter jublar över det efterlängtade beskedet att studiemedlet föreslås höjas med 400 kronor i månaden, även om detta inte motsvarar den tusenlapp de borgerliga partierna viftade med i valrörelsen 2006. Det är dock nedslående när man fortsätter att läsa utredarnas föreslagna förändringar avseende studiemedelsberättigandet. 

I dag har varje student rätt att få studiemedel i sammanlagt sex år utan förbehåll. Förslaget som nu lanseras innebär att studiemedel ges i max fyra år, och kan ges i ytterligare två år för de studenter som kan uppvisa en examen från en minst treårig högskoleutbildning, minst tre års fullgjorda studier på en utbildning som är minst tre och ett halvt år lång eller en examen från en tvåårig yrkesutbildning som inte är en högskoleutbildning. Syftet med denna åtgärd är att få ut studenter i arbetslivet snabbare än i dag. 
Problematiken i de föreslagna reformerna är, som vi ser den, att blivande studenter kommer att vänta längre med att påbörja sina högre studier, eftersom det blir i stort sett avgörande för framtida finansiering att det första valet av utbildning blir det rätta. 

Att byta studieinriktning kan bli en omöjlighet för de studenter som inte själva kan bära de kostnader som är förknippade med högskolestudier. 
Det finns en överhängande risk att vidare studier blir ett privilegium för de rika. Den studiesociala utredningens förslag riskerar att rasera det högskolesystem som har gjort Sverige internationellt erkänt – ett Sverige där rätten till högre utbildning inte styrs av tidigare inkomster, utan där alla oavsett bakgrund ges samma möjlighet att vidareutbilda sig.
Ingripandet i den akademiska friheten, till förmån för arbetsmarknadspolitikens krav på genomströmning, riskerar att få en effekt motsatt den man tidigare sagt vara utredningens mål. Istället för att snabbare få ut välutbildade individer på arbetsmarkanden, är det tänkbart att studenter avbryter sina studier till förmån för arbete ifall de känner sig tveksamma efter att ha gjort sitt första utbildningsval. Om så blir fallet, förlorar dessa studenter sina möjligheter att slå sig in på en ny bana, och samhället och arbetsmarknaden blir utan välutbildad arbetskraft. 

Framtidens studenter riskerar alltså att hamna i en situation där de tvingas välja att antingen låsas in på en utbildning de inte trivs med, eller också att avbryta denna utbildning men då låsas ut från senare högskolestudier. 

Det är mänskligt att fela, och studenter är, tro det eller ej, också människor. Den student som påbörjar en utbildning och sedan inser att denna inte passar honom eller henne, förtjänar en chans att ändra sitt val. Därtill ska främjandet av mångfald inom den akademiska världen, där människor, oavsett ekonomiska och sociala förutsättningar, kan samlas och utbyta erfarenheter, understödjas. Det nuvarande studiemedelsystemet beaktar dessa aspekter–den studiesociala utredningens förslag gör det inte. 


Sara Fransson, Demos

Hannah Söderlind, VSF Växjö

--------------

/ AF